Jag har oftast haft lätt för att lita på andra,speciellt dem mina nära och kära. För att det är dem man känner mest och kan berätta allt mellan himmel och jord. Det är dem som man ska kunna lita på 100%. Men nu på sistone har jag haft svårt att lita på en del människor. Jag har fått se vad andra tycker och tänker om/mitt liv. Det suger. Det är hemskt att tänka att någon du har kunnat lita på 100%,känt varandra så länge men ändå snackar den skit bakom ryggen. Varför? Jag vet inte,det är bara patetiskt.
Jag förstår inte om en del mår bra utav att snacka skit bakom ryggen? Vad är det som är så roligt? Du förlorar bara dem viktigaste personerna i livet. Och det svåraste är faktiskt inte att kunna förlåta utan att lita på personen igen. För hur vet man om hen gör samma misstag igen. Jag är en sån person som ger en chans sen är det över. För har personen sumpat det en gång,varför ge andra chans? Är det värt det?
Det har hänt en gång att jag gav en andra chans,jag vet inte riktigt varför,men jag ville inte förlora denna personen jag har känt en lång tid. Men jag bestämde mig för stt struna i det,men det var verkligen inte lätt. Jag ville inte bry mig om vad person/-erna hade pratat bakom ryggen,jag hade gått vidare, och det var inte jag som var en falsk vän.